En svensk klassiker

Här kommer storyn!

Vi startade med Vasaloppet i ett gäng om 5 "lite" äldre män. Tränande rullskidor hela våren, sommaren och hösten 08. Hyrde stuga i Tandådalen och hade en härlig uppladdning.

Tog oss genom vasaloppet, jag stapplade i mål helt slut!!

Häng på killar nu tar vi klassikern, tänkte att vasaloppet tar jag inte igen- nu är chansen.

Av olika orsaker blev jag själv kvar.

Tränade intensivt inför Vätternrundan med lokala cykelklubben C4, tack för all hjälp! Fick sällskap av två härliga tjejer med samma mål till Vätternrundan, halkade in på ett bananskal till en extrainsatt runda helgen innan ordinarie runda. Cyklade med ett toppengäng där alla hjälptes åt att dra. Faktiskt lättaste klassiker utmaning av alla.

Åkte hem och lämnade cykeln till kompisen Palle, tack för lånet av en cykel som gått tror jag 9 Vätternrunder.

PÅ med våtdräkten och ut i simbassängen, oj kan ju knappt simma 4 längder. Träning och åter träning, klarade 2,5 km strax innan loppet, glöm tiden! Stämde av med klassiker tjejerna och åkte långa vägen till Vansbro, regnade i ett. Uppehåll under loppet och förbaskat kallt i början, 2,1 km går som en dans, enkelt tänker jag. Vänder upp motströms sista 900m och kommer ingenstans, inte tränat på innan, dålig simteknik, klarar inte detta, Skall Klara Det!

Sista 900m tar nästan lika lång tid som första 2.1km och till sist Jag Är I Mål!! Förbaskat dålig tid, men vad gör väl det!

Hem och snörar på löpskorna enklast utmaningen tänkte jag, har ju löpt 10 Göteborgsvarv på raken.

På slätmark ja– kommer med rutinerad broder Matts upp i en hård backe -bana mitt i skogen– så här är banan på Lidingöloppet! Springer direkt in i väggen på träning– oj här måste tränas på backe upp och ner + förbannande sten och trädrötter–annan teknik än slätlöpning.

Brodern jag och klassiker tjejerna åker upp till Stockholm- är duktigt orolig för loppet – 3 MIL i Terräng, skall det gå vägen.

Känner mig lite krasslig i starten och har en veckogammal stukning i tån. Nåväl satsa allt eller inget, klassikern är lång att göra om.

Loppet går bra första 1,8 milen men känner sedan av en smärta i bröstet, oj bäst att ta det lite lugnt–har nu klarat av sista kontrollen där jag kan tas av banan. Går i uppförsbackar och springer nerför funkar helt OK. Löpare står hukade mot träd och spyr, några ligger och försöker massera bort kramp i benen.

Ett härligt LOPP vilken utmaning!

Målgångsskyltarna krymper mot 1 km kvar, och där genom dimman skymtar målgång, tänker Här Måste Jag Springa.

ÄNTLIGEN JAG ÄR EN SVENSK KLASSIKER!!!!